Förlossningen Klockan 01.00 på natten lördagen den 21 juli började det, två veckor efter beräknat datum. Plötsligt hade jag sådana värkar att jag inte kunde sova längre. Jag provade med en varm dusch, men när det inte hjälpte ringde jag till förlossningen på Sunderbyns sjukhus.  Klockan 04.30 anlände vi till förlossningen. Efter intagningsundersökning lade jag mig genast i deras härliga badkar där jag guppade runt i en timme eller så. Förmiddagen var ganska lugn, jag låg kopplad till en CTG-apparat och hade inte så starka värkar.  Vattnet gick när barnmorskan skulle känna efter hur mycket jag öppnat mig nån gång efter lunch. Barnet hade bajsat i fostervattnet, och det i kombination med att hjärtslagen var litet för "enahanda" gjorde att de gav mig värkstimulerande dropp, eftersom mina värkar var för svaga.  Nu började det göra mer ont, och jag fick börja andas lustgas. Det var den enda smärtlindring jag fick under hela förlossningen, för att inte störa värkarbetet. Tack och lov var min man med hela tiden, och hjälpte mig att komma ihåg att andas och slappna av.  Trots att de ökade på droppet hela tiden, och tvingade mig att vara uppe och stå och gå, dröjde det ända till 21.00 - tiden innan krystvärkarna satte igång. Vid det laget hängde jag fast i lustgasmasken för glatta livet. Även krystvärkarna var svaga, så vid 22.30 fick jag börja jobba ordentligt med krystningarna. En barnmorska hängde på min mage och tryckte på, medans resten hejade för glatta livet. Vid det här laget var jag övertygad om att jag skulle få ligga och krysta resten av livet - jag trodde verkligen att det aldrig skulle ta slut.  Vid 23.20 dök det upp en läkare och jag hörde hur det pratades om sugklocka. Det tyckte jag lät otäckt, så jag tog i litet extra. Barnmorskan klippte mig, och då plötsligt ... sloorp ...  halkade barnet ut! Det var den märkligaste känsla jag varit med om!  Klockan 23.27 föddes Anna-Greta Boström.    Labor It all started at 1 am on Saturday, July 21, two weeks after the expected date. Suddenly, I had contractions so strong that I couldn't sleep. When a hot shower didn't help, I called the hospital.  We arrived at the hospital at 4.30 am. After the initial examination, I went straight to their lovely bathtub, where I spent an hour or so. The am was quite calm. I spent it connected to a machine that measured the baby's heartbeat, and the contractions weren't too bad.  The water broke when the midwife felt how much I had opened, some time after lunch. The baby had pooped in the water, which in combination with a too "regular" heartbeat made them decide to give me medication to stimulate my contractions.  I started to feel more pain now, and begun using laughing gas. This was the only pain relief I got, to avoid weakening the contractions. Thankfully, my husband was with me the whole time, helping me remember to breathe and relax.  Although they increased the medication, and forced me to stand up and walk around, it took until 9pm-ish until I felt the urge to push. By that time, I hung on to the laughing gas mask like my life depended on it. The contractions were still weak, so around 10.30pm I had to start pushing hard. A midwife was pushing down on my belly, while the rest of them cheered me on. At this point, I was sure that I would be pushing the rest of my life - I was absolutely sure it would never end.  At around 11.20pm, a doctor showed up, and I heard them talking about pulling the baby out with a suction device (no idea what it's callend in English...). I didn't thing that sounded very nice, so I put some extra energy into the pushing. The midwife made a cut, and then suddenly ... sloorp ... the baby came slipping out! It was the strangest feeling I ever experienced!  At 11.27pm, Anna-Greta Boström was born.